oliviabrehler

jag är duktig på att inte skriva såhär längre, det känns inte bra.
Jag skrev alltid så mycket innan, det var ett sätt för mig att lufta mina känslor när jag var ledsen, naiv och trodde det bästa om människor.
Sen hände någonting, jag hade fallit och slagit mig förr, men detta slaget tog luften ur mig. Jag får fortfarande inte luft.
Jag känner verkligen inte igen mig själv längre.

Jag har alltid kunnat sätta upp en barriär,
som döljer mina känslor för andra,
Men jag har aldrig lyckats sätta upp en barriär,
som inte ens jag själv kan ta mig igenom,
förrän mina känslor har gått emot mig,
lämnat mig,

Jag är inte naiv längre,
Jag är inte hoppfull längre,
Jag är inte olycklig längre,
Jag bara är.


Jag har alltid kunnat läsa av mig själv,
men hur läser man av någon,
som inte känner några känslor alls?


Semester nu.
Jag ser inte bakåt längre.
Ciao

© Olivia Brehler