oliviabrehler

Det är nära nu,
du är nära,
våra kroppar,
slingrade,
tillsammans,
men ändå så tomt

jag kapitulerar,
skriver morgondagens begär,
i gårdagens avsked

finner ljus,
i svaga andetag,
glömmer mörker,
i hög förtvivlan

en gnagande känsla,
som aldrig dör,
aldrig försvinner,
aldrig helt tillfreds,

likt förlorade tankar,
och borttappade drömmar