oliviabrehler

Jag saknar.
Det känns sjukt.
Och det skrämmer mig så fruktansvärt mycket.

Men jag känner mig själv,
allting känns annorlunda i morgonljuset,
i stressen,
och med torra kinder.

Jag hoppas inte.

Det känns fint.. ändå.

Du är fin,
jag vill ha dig nära.

Jag känner... något.

Det är värt. Jag hoppas det stannar.
Jag hoppas du stannar.

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig