Times just paints the pages in my book of memories

Lite gammalt material som jag hittade.



Ett rasslande andetag,
en iskall beröring,
huden knottrar sig i den genomträngande kylan,
Jag fryser inpå bara själen,
blodet fryser till is i mina ådror.

Tankarna virvlar runt,
vart är du när jag behöver dig som mest?

Varje hjärtslag smärtar,
som knivhugg från den du håller av mest,
Varje andetag skär,
djupa snitt i den redan sargade själen.
En snöflinga faller så fridfullt där utanför,
varför är kylan så fruktansvärt vacker?

Vinden piskar trädkronorna tama,
graderna sjunker till outhärdlig nivå,
Mina andetag skär igenom den iskalla luften,
Det är så tyst,
Nästan som ett svartvitt fotografi...







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0