oliviabrehler

Du finns så djupt inom mig,
i alla skrymslen och vrår,
trots att du aldrig riktigt penetrerat ytan,

Du får mig att sakna av hela mitt hjärta,
något jag aldrig haft förut,

Du är i mitt medvetande konstant,
även när jag inte är medveten om det själv,

Jag vet inte hur vi hamnade så fel,
jag tror inte att det finns något rätt,

Jag har slutat leva för lycka,
jag existerar bara i periferin,

Jag hittar inte riktigt hem,
trots att jag står utanför min ytterdörr,

Jag ger någon betydelselös uppgiften att få mig att känna mig speciell,
för att stilla ett begär som aldrig funnits.