oliviabrehler

snälla, snälla, snälla jag vill inte ha ångest av att vara i mitt eget hem,
snälla ta mig ur detta,
jag vill inte hamna i likgiltighet,
jag gör allt i min makt för att låta bli,
men jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor när jag är så van vid att bara stänga av dem,
detta är nytt för mig,
varför var du tvungen att göra såhär?
kunde du inte bara varit ärlig mot mig så jag hade sluppit må dåligt?
jag vet att jag inte är speciell för dig,
och kommer aldrig vara,
men jag har kämpat så jävla länge med att må så bra som jag gjorde för några dagar sedan..
jag vill bara tillbaka dit igen.

Varför försökte du få mig att öppna mig?

Jag mår inte bra.
Jag vill inte fly.

Fan..

Jag har kommit till ett vägskäl. Jag är för ung för att vara vuxen till 100% men har varit vuxen förlänge för att vara barn.
Jag har min egen lägenhet, jag betalar räkningar, jag jobbar, jag sparar pengar, jag tänker på framtiden...
men största problemet jag har i detta är att jag verkligen inte vill ha fler onödiga och oseriösa förhållanden.

Jag har två jobb, båda två på botten av kedjan, jag är 19 år, jag kom inte in på min skola, allt jag vill göra är att plugga, allt jag vill göra är att tjäna pengar.
Två önskningar som inte går att synkronisera.

Jobbet...
Jag behöver en förändring, jag behöver byta, för mitt psykiska välmåendes skull.

Jag tror att om jag har tur nog att träffa någon som verkligen står vid min sida, som ger mig en anledning till att inte jobba ihjäl mig.. så kommer jag att gå härifrån och aldrig se tillbaka.

Shabby chic... stilen som kom ifrån ingenstans över en natt och helt plötsligt var man ”ute” om inte hela ens hem var shabby chic inspirerat. Jag ignorerade det totalt när det kom, det är nu jag har fått en uppenbarelse om att vita möbler i riktigt trä (dvs inte ikeas expedithyllor) är riktigt snyggt! Eftersom att varenda möbel med ”shabby chic” i titeln har fyra extra nollor på priset bestämde jag mig för att jag banne mig skulle renovera mina gamla möbler istället för att köpa nya. Biiiig mistake.

Det började bra med en relativt obehandlad tvbänk & byrå men sen gick jag över till mitt soffbord...

Tips nummer ett,
Var inte överambitiös och tro att du fixar det på två dagar (snarare 2 veckor)
Nummer två
Ge dig inte på att slipa ett väldigt behandlat bord med massa bultar och krimskrams på (slipmaskinen dög till ungefär 30% av ytan, resten fick göras för hand = mina fingeravtryck är ett minne blott)
Och slutligen...
Bo inte i en 47kvm stor lägenhet utan balkong och slipa bordet inomhus...
(saneringen efter slipningen lär ta fyra gånger så lång tid som renoveringen tog)

Så vad har jag lärt mig utav detta? Uppenbarligen ingenting eftersom projekt nr 4 vilket innefattar 2 lackerade nattduksbord startar imorgon...
Jävla hjärntvättningstrender...